Enade vi stod. Söndrade vi faller…

SWESEC – Svenska säkerhetsföretag:

Enade vi stod. Söndrade vi faller…

Inom ett par veckors tid meddelades att SWELARM och SWEGUARD beslutat lämna SWESEC, den gemensamma organisationen för svenska säkerhetsföretag, på grund av att de inte hade någon nytta av medlemskapen. Besluten var inte överraskande för den som följt SWESEC det senast decenniet. Säkerhetsföretagen har vuxit. Flera svenska säkerhetsföretag har till och med blivit världsledande. Efterfrågan på skydd och säkerhet ökar år för år. Produkter och tjänster certifieras och kvalitetssäkras. Slutanvändarna, som måste stå i fokus, har fortlöpande höjt sina kompetenser. Idag är säkerhetscheferna inga ”portvakter” utan viktiga kuggar i näringsliv och samhälle. Men den svenska branschorganisationens kansli har endast varit bemannat ett par dagar i veckan! SWESEC har inte lyckats övertyga branschföretagen om nyttan av att vara medlemmar eller lyssnat tillräckligt på vad företagen vill ha för nytta av organisationen. Då är det inte så konstigt att det kommit att saknas resurser för en ändamålsenlig verksamhet. Ingen lär ha gjort något allvarlig försök att ta reda på vad säkerhetsbranschen och marknaden vill att SWESEC ska syssla med och göra rätt för sig.

Så föddes och utvecklades SWESEC

Jag minns när SWESEC kom till hösten 1982 på dåvarande Älvsjömässan. Det var ASSA, Ericsson och Securitas som kallat branschen till möte. Carl Flory, ASSA, Hans O Sundh, Ericsson och Sven Philip-Sörensen, Securitas, var initiativtagare. Med på mötet var även Axel Iveroth, Industriförbundet, Laila Freivalds, justitiedepartementet och Sven Heurgren, Konsumentverket. En avgörande fråga var vilken roll SWESEC skulle spela och i nödvändig enighet slutade det med att det skulle vara en ”paraplyorganisation”. Ett paraply är bra när ”det regnar eller då solen bränner”. Det har vare sig regnat manna eller bränt någon värmande sol över SWESEC på länge. Bevakningsrådet, LIF, FLB, SLR med flera delbranschorganisationer skulle fortsätta ”som vanligt”. LIF blev senare SWELARM, bevakningsföretagen samlades i SWEGUARD och nya delbranscher organiserades för konsulter och brandredskap. Under 80-talet fick SWESEC ett eget kansli som i huvudsak var bemannat veckans alla dagar. SWESEC inledde samarbete med Säkerhetsförlaget sedan Brandförsvars- och Stöldskyddsföreningarna ”nobbat” en begäran om samarbete och utrymme i deras tidningar. Konferenser bland annat med byggbranschen väckte intresse för att ”bygga bort” risker i samhällsplaneringen. Samarbete inleddes med Rikspolisstyren, BRÅ och Räddningsverket. Ett stort steg togs när SWESEC efter stor tvekan som befarade ”krämare” av kommunförbundet togs med i kretsen av arrangörer för SKYDD-mässorna och till och med fick del av vinsterna.

Entusiasten Roland Erixon, legendar i LIF och kanslichef i SWESEC under många år, utformade den nu välkända logotypen för SWESEC och som senare byggts på och kopierats av både SWELARM och SWEGUARD. Framlidna Leif Ahnström och Måns Forsberg gjorde berömvärda insatser för att höja företagens renommé.

SWESEC höjde också kompetensen i säkerhetsleden genom samarbetet med Företagsuniversitetet och diplomutbildningen av säkerhetschefer. Branschen fick egna etikregler på initiativ av SWESEC och ett etiskt råd med f d riksåklagaren som enväldig domare. På 90-talet fick SWESEC ta plats i Trygghetsutredningen och föra fram förslag på lagstiftnings- med flera områden, som vissa fortfarande är aktuella, men ändå kom att vila i en byrålåda på justitiedepartementet efter regeringsskifte. Justitiedepartementet vill ha en samlad organisation som samtalspart.

Söndringen inleddes när SWEGUARD flyttade

Gemensamma kanslilokaler ansågs viktiga för dialogen mellan SWESEC och delbranschorganisationerna.”Söndringen” i SWESEC inleddes med att SWEGUARD flyttade till Kista med Väktarskolan och Säkerhetsgymnasiet. Samverkan med Transportarbetarförbundet och Almega gav SWEGUARD finansiella resurser som knappast någon annan delbranschorganisation kunde leva upp till – möjligen med undantag för SLR – låssmedsmästarna. Internationellt har SWEGUARD närmat sig den europeiska samarbetsorganisationen CoESS. Även de andra delbranscherna deltar i internationella organisationer som EURALARM, EUROFEU, ARGE och ELF. Samarbetet internationellt tycks ha blivit viktigare/nyttigare än branschsamarbetet nationellt. SWESEC har inte orkat uppnå tillräcklig kraft. SIA – Security Industry Association – med säte i Alexandria, Virginia, USA, är världens ledande organisation för säkerhetsföretag med bland annat Assa Abloy, Axis Communications samt Niscayah som medlemmar i ledande positioner. SIA är granne med ASIS International, världens största nätverk för säkerhetschefer med 37 000 medlemmar.

Nästa år – 2012 – är det trettio år sedan branschen samlades i Älvsjö och beslutade om branschorganisationen SWESEC. Trots avhoppen av branschtunga SWELARM och SWEGUARD är ännu ett 40-tal säkerhetsföretag och organisationer kvar i SWESEC- Kommer de då att kunna fira 30-års jubileum?

Ledarskap behövs för ett nytt och mer nyttigt SWESEC

En interimsstyrelse ska nu ta fram förslag till ett ”nytt” SWESEC. Jag hoppas att de lyckas hitta några för säkerhetsbranschen gemensamma nämnare. Och det kanske viktigaste är att branschen själv måste bestämma hur organisationen ska se ut, vad den ska uträtta och vad den får kosta. Det sista är kanske det minst kontroversiella. De svenska säkerhetsföretagen som omsätter miljarder och har finansiella muskler har råd med en branschorganisation på hemmaplan. Men det sig löna sig att vara med. Naturligtvis ska de största företagen ta det största ansvaret. Rimligen ska ett pånyttfött SWESEC ha ett kansli som är bemannat på heltid och ha resurser för att hantera gemensamma branschfrågor, ha nära kontakt med berörda myndigheter och organisationer, ha en välbesökt webbsida och resurser för att arrangera både interna och allmänna säkerhetskonferenser samt kanske kunna svara för viss utbildning, certifiering och kvalitet i säkerhetsföretagen. Idag vet SWESEC inte ens hur mycket de svenska säkerhetsföretagen omsätter eller hur många som arbetar i branschen.

Visst vore det önskvärt att cheferna för de största eller mest framgångsrika svenska säkerhetsföretagen fanns med i pånyttfödelsen av SWESEC. Det är väl förmodligen ett sådant ledarskap som skulle kunna motivera ett intresse för att de svenska säkerhetsföretagen ska utvecklas och fortleva på en konkurrensutsatt internationell marknad. På sikt vore detta kanske lika viktigt som att visa upp goda kvartalsresultat? De ledande företagscheferna borde i vart fall se till att säkerhetsbranschen liksom deras företag företräds av kunniga, innovativa och erfarna representanter. Det finns utvecklingspengar att hämta hos EU.

Det finns förstås alltid risk för ”självmål” när sådana här situationer uppstår. Men det vore tråkigt för branschen om den nuvarande ”röriga situationen” ger utrymme för lycksökare som mer ser till sitt eget bästa än till nyttan för de samlade säkerhetsföretagen. Därför gäller det att hålla ihop och se till det gemensammas bästa. Glöm inte bort att hela säkerhetsbranschen är både till för och beroende av slutanvändarna! Detta blir interimsstyrelsens viktiga uppgifter att lösa.

Lycka till!

Önskar Hans Wermdalen CPP
Ordförande i SWESEC 1982-1996

(Detta inlägg är återskapat från 2011-05-17)

Upplopp och utbrott

I dagens DN läser jag att kriminologiprofessorerna Sarnecki och Estrada är överens om att upploppen som i Ronna, Gottsunda, Angered, Rosengård, Tynnered och Tensta-Rinkeby har etablerat sig i Sverige.

Enligt artikeln menar de att det beror på arbetslöshet och hopplöshet inför att skaffa sig ett jobb.

Om professorerna har rätt, så står vi inför ett jättestort problem i Norrbotten, Värmland, Örebro, Södermanland, Västernorrland, Östergötland, Blekinge, Västmanland och Kalmar län där arbetslösheten är högreEnligt Statistiska centralbyråns siffror för december 2009.

Eller kan det möjligen finnas någon mer parameter som spelar in?

Kanske är dags att packa ned silkesvantarna och ta fram hårdhandskarna, innan det går överstyr och kräver undantagstillstånd. Men det lär ju inte hända före valet.

Låt oss leka med tanken att polisen skulle gripa de hundra värsta bråkstakarna i varje storstadslän (jag säger inte att de inte kan, jag är ganska säker på att de kan om de vill) och det gick att ge dem ett straff omedelbart. Inte efter ett halvår ett år som i normalfallet. De skulle till exempel kunna få samhällstjänst som påföljd, t ex laga och städa den oreda de ställt till med. Om Gatukontoret/samhall blir oroliga för sina jobb, så kan de väl vända jord åt någon bonde eller gräva ett dike nån stans. Ge dem samma dagsersättning som arbetande fångar på fängelser, men pengarna betalas ut vid avtjänat straff, om det finns några kvar efter att de betalat för eventuell skadegörelse som de inte kunnat laga själva.

Då har vi löst bråkstakarnas arbetssituation under sommaren och kanske längre. Dessutom gör dom lite nytta i samhället.

Nej, det går inte att rösta på mig!

(Detta inlägg är återskapat från 2010-06-10 14:35:35)

Jäklafjälljökur

Ett litet utbrott och man är strandsatt, antingen hemma eller nån annan stans. Jag hemma, men skulle nån annan stans, var det tänkt. Men så blev det inte. Just nu snöar det utanför, eller är det aska? Jag ids inte gå ut och kontrollera vilket det är. Det som är bra är ju att SJ säkert säljer betydligt fler biljetter när det inte går att flyga. Jag har insett att världen inte är så liten, när det inte går att flyga längre. Att ta sig 360 mil är inget man gör i en handvändning, det krävs lite mer planering. Det är ju tur att det finns karttjänster på nätet, kollade upp hur jag skulle åka med bilen och hur lång tid det skulle ta till Lissabon från Stockholm, exakt 3 607 km det skulle ta 1 dag 10 tim med bil. Det tycker jag var bra, men då var ju inte övernattning och kisspauser inräknat. Nä, det blir att stanna hemma. Nu snöar det från sidan, när man kunde suttit i solen med en läskeblask i handen. Jag är inte ett dugg bitter. Man kan ju vara glad att man inte sitter på läsidan av vulkanen på Island, då hade man blivit dränkt i både lera och aska.
Slog upp Aftonbladet och såg att inget viktigt hade hänt, de skrev om kärleksbekymmer, att Apple tjänar pengar på att sälja sin telefon och att en tv-kändis gick upp i vikt när hon var gravid. Inget nytt under solen alltså. Men jag hittade lite gamla nyheter också, igår skrev de att USA vill kolla vad du har i din dator. Det skrev jag om för två år sedan, när det var en nyhet. Det som var intressant däremot var deras läsarfråga: Är det okej att flygplatspersonal får kolla igenom din dator, kamera och mobiltelefon? Av 78567 personer hade drygt 90 % svarat nej och knappt 10 % hade svarat ja. Det är väl ingen som vill bli kontrollerad. Frågan är dock hur många som väljer att ta med olaglig information, när de ska gå genom tullen. Skulle inte tro att tullen gör några större fynd. Men det är ett problem för företagen när deras personal är ute och reser och kanske har känsliga handlingar i datorn. Vad gör tullen om informationen de vill titta närmre på är krypterad? Då kanske man får sitta och vänta tills de har rätt ut om det är av intresse eller inte. Det är nog bäst att lämna hemligheterna hemma på kontoret.

(Detta inlägg är återskapat från 2010-04-21 15:24:44)

Hej 2010

Nu har vi precis avslutat det första decenniet på det andra millenniet. 2000-talet började med terror som spred sig över världen. Tjuvarna blev till och med helikopterburna. I början 2000-talet var det en kille som fick en istapp i huvudet för att snöskottarna inte hade skottat taket. Där tycker jag att Sverige förlorade oskulden vad gäller skadeståndskrav. Jag upplever det som startskottet för jakten på syndabockar, för olyckshändelser. Vi satt i våra stugor och skrattade åt det amerikanska fenomenet med skadeståndskrav hit och dit. Härom dagen när jag körde i stan, det var mörkt ute och plötsligt dyker en skock människor upp på körbanan utan reflexer. Det visar sig då att trottoaren framför en 50 meter lång fastighet är helt avspärrad med band. De som gick på trottoaren tvingades ut på den hala körbanan och riskerade att bli påkörda istället. Vems fel är det då, om någon blir påkörd och dör på grund av att skottningen inte blev gjord? Som ledde till att de spärrade av trottoaren. Det blir kanske bilisten som inte kunde stanna bilen i tid. Eller kan man skylla på kommunen som inte sandat i nedförsbacken eller på lokalpolitikerna för att man inte fick ha dubbdäck?
Hoppas att 2010-talet blir bättre.
(Detta inlägg är återskapat från 2010-01-01 16:23:46)